Recension: Drömmarnas värld (1998)

Chris och Annie är gifta och de är riktiga själsfränder. Men deras barn dör i en tragisk olycka och snart dör även Chris. När han kommer till himlen finns hans fru inte där och i Drömmarnas Värld letar Chris efter sin fru.

En film som handlar om livet efter döden bygger förstås inte på logik och vetenskap. När Chris (Robin Williams) dör och förstår att hans fru Annie (Annabelle Sciorra) också är död, men att han inte kan hitta henne i himlen, beger han sig förstås ut på en resa för att hitta henne. Varför hon inte är i himlen ska vi inte avslöja, men det finns ett väldigt tydligt skäl till det som går att finna i den katolska kyrkans tolkningar av kristendomen. På vägen får han hjälp av Albert Lewis (Cuba Gooding Jr) och Spåraren (Max von Sydow), som båda två gör sina roller lika bra som alltid.

Drömmarnas värld

Att se Drömmarnas värld efter att Robin Williams gick och tog livet av sig gör det inte lättare. Det är ingen lätt film, men det är en vansinnigt vacker film som ställer många av livets stora frågor på sin spets. Om Jesus hade rätt, varför finns det då över huvud taget en himmel och ett helvete? Borde inte alla trots allt ändå få förlåtelse och hamna i himlen? Och varför är vissa handlingar värre än andra? Filmen moraliserar ordentligt åt än det ena hållet och än det andra, men just moralfrågorna gör det så uppenbart att teodicéproblemet är mer aktuellt än någonsin.

Filmen är inte bara vacker, tankeväckande och snyggt gjord, den är oerhört sorgsen och det enda hopp vi kan finna är att hålla fast vid kärleken – vad som än händer. Och med tanke på hur det gick för Williams i verkliga livet blir filmens budskap ännu viktigare. Har du inte sett den är det hög tid. Har du sett den kan du med fördel se om den, du kommer inte märka att sexton år har gått sedan premiären, för den är mer sevärd än någonsin.