Recension: Café Society (2016)

I Café Society beger vi oss till 1930-talets Hollywood via New York. Woody Allens senaste film fokuserar på Hollywoods guldålder och glamoröst blir det. Räcker det för att bli sevärt? 

Bobby Dorfman (Jesse Eisenberg) är inte nöjd med sitt liv i New York och bestämmer sig för att flytta till Hollywood, där han får en chans att åtminstone springa ärenden åt sin morbror Phil (Steve Carrell) – men där han också lär känna Vonnie Sybil (Kristen Stewart) och naturligtvis blir han störtkär. Eller kär åtminstone, vilket kompliceras av att Vonnie redan har en pojkvän, vilken i sig innebär en överraskning för Bobby.

Det är mycket relationer i Café Society och allt är väldigt typiskt Woody Allen. Äldre män som av någon outgrundlig anledning får unga kvinnor att dras till dem är väldigt centralt i vad Woody Allen ger sig in på. Föga överraskande, eftersom det speglar hans egna liv med allt vad skandaler heter. Gubbsjuka skulle man kunna kalla det och jag ska vara helt ärlig vad det gäller Café Society. Det är verkligen inte min kopp te och det är alldeles för mycket i den här filmen som skiner igenom vad det gäller Woody Allens fokus i livet. Steve Carell spelar över, och även om han för det mesta är rolig blir det inte bra i Café Society.

café society

Trots det är det en vansinnigt snygg film, ett kostymdrama av rang. Men det räcker inte, plotten är rörig och relationerna ännu rörigare. Och jag gillar inte gubbmoralen. Fast Kristen Stewart och Jesse Eisenberg har en bra kemi och trots att de gör en bra insats med skådespelandet är det mesta rätt förutsägbart.

Fakta Café Society

Recenserad på: Blu-ray
Ljud: DTS HD – Master Audio
Bild: 16:9 Widescreen, Widescreen (2.40:1), HD 1080p
Språk: Engelska
Längd (min): 96
Text: Danska, Finska, Norska, Svenska
Releasedatum: 2017-02-06
Regissör: Woody Allen
Åldersgräns: 15 år