Filmrecension: The Running Man (1987)

The Running man baseras visserligen på en Stephen King-historia, men filmen är ganska långt ifrån boken. Likväl handlar det om en tävling som direktsänds i TV, där alla medel verkar tillåtna. Vi ger dig recensionen av en film från Arnold Schwarzeneggers storhetstid – och det är dags att ta på löparskorna. 

En tävling där du tvingas att springa för livet? Låter det som något du frivilligt skulle anmäla dig till? Nja, för Ben Richards (Arnold Schwarzenegger) är det inte särskilt frivilligt. Efter att ha hamnat i finkan – oskyldig som ett lamm förstås – är tävlingen The Running Man den enda utvägen för Ben Richards. Iklädd trikåer som skulle göra självaste Gåtan avundsjuk får Ben tävla i en tävling som bara kan existera i ett totalitärt samhälle.

Tillsammans med Amber Mendez (Maria Conchita Alonso) och William Laughlin (Yaphet Kotto) kämpar Ben Richards mot det totalitära styret. Att vinna tävlingen visar sig vara svårare än vad Ben hade tänkt sig, inte minst på grund av alla gladiatorer som han stöter på.

The Running Man är en väldigt bra film, än idag. Den behandlar övervakningssamhället, bristen på demokrati och inte minst det totalitära samhället där mänskliga rättigheter prioriteras sist. Arnold gör ett bra jobb och även om det inte är världens bästa effekter i filmen är budskapet väldigt klart. Demokrati är värt att försvaras, samhället i The Running Man vill man inte uppleva.

Running_man