Recension: Tillbaka till framtiden (1985)

När jag såg Tillbaka till framtiden på bio 1985 hade jag ingen aning om vad jag skulle få se. Föga anade jag att jag drygt två timmar senare skulle vara överväldigad av en av de bästa filmer jag sett. Håller den än idag? Det får du snart reda på.

Att ha en vän, hur galen han än på verka, som är en genialisk uppfinnare är väl förstås någonting alla vill ha. Marty McFly (Michael J. Fox) råkar av en händelse åka tillbaka i tiden, i en tidsmaskin uppfunnen av den smått galne professorn doktor Emmett Brown. Han har dock vänt sig till fel personer för att få tag i plutonium till sin tidsmaskin …

Tidsmaskinen är den legendariske DeLorean som sedan Tillbaka till framtiden har varit en ikon för tidsresenärer såväl som tonårsgrabbar som drömmer om att köra runt i en cool bil. Och visst är DeLorean en bil man skulle kunna sälja sin själ för att få köra.

När Marty McFly kommer tillbaka i tiden befinner han sig i 1955, där han träffar sina föräldrar George McFly (Crispin Glover) och Lorraine Baines (Lea Thompson). Och som alla vet ska man inte blanda sig i vad som hände förr, det kan få oanade konsekvenser. Han måste helt enkelt ställa allt till rätta och sedan ta sig tillbaka till framtiden.

Handlingen håller definitivt idag, den är ju minst sagt tidlös. Skådespelarna är bra, inte minst Christopher Lloyd – som en gång i tiden slog igenom i Gökboet, och Michael J. Fox är grymt bra. Hans episka gitarrscen på slutet är fantastisk och samtidigt tragisk att se idag, då han lider svårt av Parkinsons sjukdom.

Klippet kan du se lite längre ner, men om du inte har sett filmen så se den först. Då får du en mycket bättre förståelse för vad som pågår runt omkring.

Tillbaka till framtiden är verkligen sevärd, än idag. Den har humor, glädje, viss sorg och action. Dessutom en hel del fascination över tid.

 

Köp Tillbaka till framtiden på DVD.

[wysija_form id=”3″]