Recension: Star Wars Episod I – Det mörka hotet (1999)

Med tanke på att del sju i den episka Star Wars-sagan har premiär i december passar det utmärkt att börja recensera och se om de första sex delarna i serien. Tipstack till Fiffi på Fiffis filmtajm, som startade trenden 🙂 !

Antingen gillar man Star Wars eller så tycker man att en episk rymdsaga bara är trams. Jag tillhör fansen och har gjort det sedan sent sjuttiotal. Del 4, 5 och 6 som var de första att släppas förändrade hela science-fictiongenren, även om det finns många som hävdar att Star Wars är space opera och inte sci-fi. Hur som helst, den mörka känsla som fanns i originalfilmerna var annorlunda och tillsammans med helt fantastiska effekter blev det väldigt bra.

Sedan kom Jar-Jar Binks och George Lucas gav alla som från början tyckte att Star Wars var trams en ny chans. Nu blev det trams. The Phantom Menace – Det mörka hotet – som släpptes 1999 var inget annat än en barnfilm. Där de första tre filmerna vände sig till en betydligt vuxnare publik, med ett mycket mörkare tema, drogs vi rakt in i något av det töntigaste sci-fivärlden sett. Jar-Jar Binks var inte det enda tramset, de oerhört töntiga ledarna för handelsfederationen skickade istället in oss till Mupparnas värld istället för en episk saga.

Phantom Menace
Übertönten nummer ett.

Nog för att det fanns ljuspunkter i Det mörka hotet. Liam Neeson och Samuel L. Jackson i sina roller som Qui-Gon Jinn och Mace Windu, precis som Jake Lloyd som den unge Anakin Skywalker och hans mamma Smhi Skywalker (Pernilla August) gjorde bra roller och återupprättade något av Star Wars-känslan. Det lyckades även Ewan McGregor som Obi-Wan Kenobi och Natalie Portman som Padmé göra, men det hjälpte föga.

Lägg då till att helt plötsligt skulle den oerhört mystiska kraften förklaras med vetenskap. Hur kul blir det när antalet Midi-chlorians bestämmer hur stark kraften är? Där föll magin. Samtidigt som det aldrig riktigt fanns någonting som stod på spel under drygt 2 timmar film. Handelsfederationen är bara en löjlig samling figurer med stridsrobotar som siktar sämre än stormtrupperna.

Som synes har jag inte lagt många ord på handlingen, utan bara raljerat över hur dålig jag tyckte att Episod I i sagan blev när Lucas äntligen fick filma på nytt, efter 16 års uppehåll. Det blev dock bättre när klonerna anfaller, som jag snart ska återkomma till.