Recension: Come and find me (2016)

Come and find me låter som en film om kurragömma, vilket det på sätt och vis är. Men framför allt är det en thriller där en man får se sin flickvän spårlöst försvinna. 

Jag har alltid gillar mysterier. Mysterier där ingenting är vad det verkar ligger ännu högre upp på min lista. Precis så börjar Come and find me, i en scen som får sin förklaring först långt senare och som definitivt väcker frågetecknen kring David (Aaron Paul) och Claire (Annabelle Wallis). De två bor ihop och lever ett helt vanligt vardagsliv. Men det finns flera frågetecken kring Claire, som David funderar över. Som exempelvis varför Claire inte vill prata om sin familj.

När Claire sedan en dag försvinner utan ett spår blir David förstås skräckslagen, och så småningom blir han mer eller mindre lika besatt som Keifer SutherlandSpårlöst försvunnen var av att hitta Sanda Bullock. Kanske inte riktigt lika besatt, men naturligtvis kan han inte släppa sin flickväns försvinnande. Polisen hittar ingenting och Come and find me går en bit in i filmen in i ett läskigt tomgångsläge. Det är lätt att känna Davids frustration.

Come and find me

Come and find me är lite underligt filmad. Flashbacks dyker upp utan att vi som tittar fattar att det är en flashback. Ibland är det effektfullt, ibland är det jäkligt irriterande. Dessutom blir filmen snart lätt att förutse, trots en utomordentligt bra start. Första halvan är grymt bra, andra halvan faller ner ordentligt. Men det är en klart sevärd film, inte minst tack vare Aaron Paul. I Breaking Bad var han slående bra, även om han befann sig i Bryan Cranstons skugga. Come and find me är en helt okej film, lite lagom thriller som fungerar tillräckligt bra, men jag saknar den absoluta spänningen som nämnda exempel Spårlöst Försvunnen hade.

Fakta Come and find me

Recenserad på: Blu-ray
Ljud: DTS HD – Master Audio 5.1
Bild: Widescreen (2.35:1), HD 1080p
Längd (min): 111
Text: Danska, Finska, Norska, Svenska
Releasedatum: 2017-09-18
Regissör: Zack Whedon
Åldersgräns: 15 år