The Neon Demon utmanar och vill vara kontroversiell, och livet som modell kan utan tvekan vara någonting helt annat än bilden som branschen försöker odla. Vi recenserar The Neon Demon och ger dig en lektion i neon.
När Jesse (Elle Fanning) kommer till Los Angeles för att bli modell kastas hon in i en värld som hon kanske inte riktigt trodde fanns. Det första uppdraget blir att ligga halvnaken i en soffa, sminkad som om hon hade fått halsen avskuren. Groteskt, men effektfullt. Hennes resa genom modellvärlden fortsätter sedan att präglas av alla tänkbara scener som utmanar. Det gäller hela vägen från föreståndaren Hank (Keanu Reeves) på det motell hon bor till sminkösen Ruby (Jena Malone) som hon blir vän med. Alla har sina agendor och värst är konkurrenterna om modelljobben.
Om modellvärlden verkligen är så här korrupt och falsk vet jag inte, men regissören Nicolas Winding Refn har lyckats måla upp en trovärdig bild. Modellagenturens ägare Roberta Hoffmann (Christina Hendricks) gör ett jättebra jobb i att framställa en värld där unika modeller utnyttjas och fotografen Dean (Karl Glusman) är på något sätt den ende förutom Jesse som ger hopp i en mörk värld.
Elle Fanning är en duktig skådespelare och här får hon en chans att utvecklas i en minst sagt ovanlig roll. The Neon Demon är långt ifrån de andra filmer jag har sett henne i, som Super 8 och Maleficent, men hon bevisar att hon kan ta sig an även en mer komplicerad karaktär där alla situationer som radas upp är allt annat än normala. Men samtidigt blir det lite ryckigt tack vare handlingen.
Visserligen är The Neon Demon en rätt intressant film, om än väldigt udda och med lite för mycket groteska scener. Det mest intressanta är att se hur objektifieringen kan förändra människor men i slutändan blir det för mycket. Trots bra skådespelare får jag en obehaglig känsla i både mage och hjärta. Vilket kanske var meningen.