Filmrecension: Navy Seals vs. Zombies (2015)

I zombiernas värld kan allt hända. Ingen blir väl förvånad över en titel som den här – Navy Seals vs. Zombies. Kommer betyget att bli förvånande? Läs vidare och bli upplyst. 

En titel förpliktigar och ibland kan man säga att om en film fyller vad titeln utlovar, tja, då blir betyget högre. När jag såg den här titeln insåg jag att det var en B-film, även om jag alltid försöker se alla filmer jag recenserar utan förutfattade meningar. Samtidigt förväntade jag mig att Navy Seals vs. Zombies skulle innehålla både Navy Seals och Zombier. Med viss besvikelse måste jag säga att det blev lite för lite Navy Seals, på något sätt hade jag väntat mig mängder av tuffa soldater mot mängder av inte så tuffa, men likväl skrämmande, zombier. Allt jag fick var en liten grupp Navy Seals. Zombier blev det betydligt fler av.

Berättelsen i sig är inget unikt, men den fungerar. En grupp Navy Seals måste ta sig in i ett belägrat område, där Secret Service skyddar vicepresidenten (Rick Fox) och där det är soldaternas uppgift att evakuera vicepresidenten och hans personal. Soldaterna är förstås stenhårda och leds av den stentuffe löjtnanten Pete Cunningham (Ed Quinn). Som i sin tur leds av den ännu hårdare Commander Sheer (Michael Dudikoff). Dessutom befinner sig journalisten Amanda (Stephanie Honoré) mitt i allt och behöver också räddas.

Navy Seals vs. Zombies

Och så vidare. Det är inte mycket som engagerar i Navy Seals vs. Zombies och specialeffekterna är det inte mycket special med. Eller, jo, de är väldigt special i jämförelse med andra filmer som åtminstone har lagt både energi och pengar på effekter. Här ser det ut som om de gjorts på nittiotalet när det blev populärt att experimentera med datorgrafik utan att se till resultatet. Det blir helt enkelt inte bra.

Zombierna innehar de bästa effekterna. De är okej sminkade och beter sig som zombier gör i största allmänhet. Skriker, gapar, stönar och försöker bita allt och alla. En riktigt cool effekt finns faktiskt i en zombie som reser sig i bästa Christopher Lee-stil, genom att bara använda hälarna. Men ett ensamt ägg gör ingen omelett, så att säga. Ska jag avslutningsvis säga något positivt om Nayv Seals vs. Zombies så är det att den trots allt tar slut efter en och en halv timme.