Filmrecension: Ghostbusters (1984)

Ghostbusters … Babadabeba, beba, babadabeba … Vem känner inte igen låten som Ray Parker Jr gjorde spöklikt odödlig till filmen med samma namn? På åttiotalet kunde man verkligen göra musik till film – vi tar dig tillbaka till 1984 och Ghostbusters. 

Peter Venkman (Bill Murray), Raymond Stantz (Dan Akroyd) och Egon Spengler (Harold Ramis) är tre före detta forskare i det paranormala, som bestämmer sig för att öppna eget. Det är något man kan skratta åt i New York, tills dess att hela staden invaderas av spöken.

ghostbusters1984.1

Men innan invasionen är ett faktum behöver Dana Barrett (Sigourney Weaver) hjälp. Venkman blir störtkär och glömmer snart spökena, tills de hoppar upp och tja, ni vet. Skrämmer livet ur honom. Spökjägarna blir snart fyra när de får hjälp av Winston Zeddmore (Ernie Hudson) och de kan behöva all hjälp de kan få, eftersom spökena blir allt fler.

Ghostbusters är en film som har allt. Humor, spänning, glädje och en smula skräck – åtminstone för den yngre generationen. Skräck på det där kittlande sättet, där det inte är riktigt läskigt men ändå blir skrämmande. Även om effekterna inte håller idag är det något man kan bortse från. För humorn och storyn håller alla gånger. Till och med Rick Moranis som Louis Tully går att tycka om, trots hans överdrivna töntighet.

Köp Ghostbusters på DVD hos CDON: 

ghostbusters_nordic-89813-frntl

För dig som inte kan få nog av spöken och spökjägare så är det snart dags för en ny film, som är den tredje om spökjägarna. Här kan du se trailern och missa inte heller spelet som släpps imorgon.