Conan Barbaren från 1982 är den första filmatiseringen av Robert E. Howards karaktär. Vi tar dig tillbaka till åttiotalet och en episk fantasyfilm som håller än idag.
När Conan (unge Conan spelas av Jorge Sanz, vuxne Conan spelas av Arnold Schwarzenegger) får se sina föräldrar mördas och han själv blir såld som slav återstår ingenting annat för honom än att längta efter hämnd. Föräldrarna, och större delen av byn där Conan växt upp, slaktas av Thulsa Doom (James Earl Jones). Thulsa Doom leder en ormkult och har mängder av dyrkare. Conan förslavas och vi får se honom växa upp i slaveriet, innan han tar sig vidare till att bli en sorts gladiator.
Conan Barbaren, och de efterföljande filmerna, utspelas innan den moderna civilisationen tar form och här är det svärd såväl som magi som gäller. Arnold Schwarzenegger var perfekt i rollen som barbaren Conan. Inte bara för att han har och hade muskler som väldigt väl avspeglar förlagan, utan också för att både hans skådespeleri och hans engelska var som klippt och skuren.
Jag ska inte gå in på så mycket mer av handlingen, annat än att Conan som den hjälte han är drar till sig olika följeslagare. Subotai (Gerry Lopez) och Trollkarlen (Mako), som inte nämns vid något annat namn än just ”Trollkarlen”, blir hans närmaste följeslagare medan hans stora kärlek är Valeria (Sandahl Bergman). Thulsa Doom är en mäktig fiende, hur tuff Conan är vet vi alla att han är rädd för magi. Istället förlitar han sig på något mer jordnära, som stål. Stål är också ett ständigt närvarande tema, eftersom det är stålets gåta som gör att Thulsa Doom från första början ger sig på Conans by.
Trots att den här filmen har effekter som kanske inte imponerar idag, håller handlingen väldigt väl. För den som vill ha en lagom dos fantasy är det en perfekt film och hur mycket den än andas åttiotal (särskilt vad det gäller frisyrer) fungerar den betydligt bättre än vad man kan tro. Inte minst musiken och närvaron i miljöerna.