Recension: Bridget Jones’s Baby (2016)

Tredje delen i serien om Bridget Jones handlar, nästan oundvikligen, om barn. Vad skulle annars kunna hända vår kära hjältinna som inte redan har hänt henne? 

Det är nästan svårt att tro att det har gått femton år sedan den första filmen om Bridget Jones, karaktärerna ser (nästan) likadana ut och humorn är tillbaka på den gamla nivån. Lite bitter, svart humor som går raka vägen in i hjärtat.

När vi nu återser Bridget är hon singel, lever livet och hamnar med sin bästis Miranda (Sarah Solemani) på rockfestival. Lite för mycket alkohol och Bridget hamnar i säng med Jack (Patrick Dempsey). Några veckor senare råkar hon i samband med ett dop hamna i säng med den gamle hederlige Mark (Colin Firth). Så långt kunde allt ha bestått av den gamla vanliga förvirringen i Bridgets värld, men på köpet har hon lyckats bli gravid och vet inte vem av männen som är pappan.

Bridget Jones

För att vara en uppföljare är Bridget Jones’s Baby en väldigt positiv överraskning. Det är inte mycket nytt i handlingen egentligen, men Renée Zellweger är verkligen Bridget Jones. Eller kanske tvärtom. Hon är perfekt i den här rollen. Emma Thompson som gynekologen Dr Rawlings fullkomligt överträffar sig själv med beska repliker. Två timmar är dock i längsta laget, trots att humorn håller nästan hela vägen. Hade regissören Sharon Maguire skurit ner en halvtimme av filmens längd hade det blivit mycket bättre. Dessutom saknar jag, konstigt nog, Hugh Grant. Patrick Dempsey gör en bra insats och är rätt kul, men Hugh Grant hade lyft filmen ytterligare. Tydligen gillade han inte manuset enligt egen utsago, något du kan läsa mer om här.

Fakta Bridget Jones’s Baby

Recenserad på: Blu-ray
Ljud: DTS HD – Master Audio 5.1
Bild: Widescreen (2.40:1), HD 1080p
Språk: Engelska
Längd (min): 122
Text: Danska, Finska, Norska, Svenska
Releasedatum: 2017-02-06
Originaltitel: Bridget Jones’s Baby
Regissör: Sharon Maguire
Åldersgräns: 7 år