Filmrecension: Vilsen (2016)

Seriemördare och det ockulta, en kombination som oftast ger spännande filmer. Det gäller även i filmen Vilsen, en svensk thriller som blåser nytt liv i svenska deckare.

En kvinna hittas död, med händerna fastspikade i ett betonggolv och någon har ristat in en underlig symbol på hennes rygg. Polisen står till en början handfallna, men polismannen Lidman (Göran Sjögren) får hjälp av prästen Gabriella Berggren (Alexandra Zetterberg). Det visar sig snart att det är något som inte står rätt till och Lidman inser att han befinner sig i en värld där ingenting kan tas för givet.

Vilsen är en uppfriskande deckare som lyckas med det övernaturliga. Just övernaturliga ingredienser brukar vara väldigt svårt och det är få filmer som lyckas krydda handling såväl som karaktärer med ockulta inslag utan att det blir krystat. Här är det ockulta närvarande på ett mycket mer sublimt sätt och det fungerar överraskande bra.

Jag gillar också karaktärerna, inte minst Hoffa (Kjell Wilhelmsen – vill du veta mer om Kjell så läs gärna Heddas intervju) och även Gabriella är en stark karaktär. Lidman är blekare och inte lika intressant, men fungerar som den utredande polisen även om skådespelandet ibland övergår i en väldigt låg nivå. Yohanna Idha i rollen som Siri är också väldigt övertygande!

Vilsen

Handlingen innehåller egentligen inte mycket nytt och det är en hel del klassiska scener i Göteborgsformat, med en hel del snygga scener – som dock ibland förtas av lite hoppigt, skakigt filmande. Men framför allt lyckas regissören Rasmus Tirzitis hålla spänningen uppe. Visserligen finns det en och annan riktig kalkonscen som får hela spänningen att komma av sig. Utan att avslöja för mycket av handlingen blir det svårt att hålla sig för skratt när en polisman stöter på en av antagonisterna, har övertaget med dragen pistol och sedan av någon konstig anledning väljer att stoppa ner pistolen för att ta fram handfängsel… Jag fattar varför den här scenen finns rent dramaturgiskt, men samtidigt skulle det aldrig ske i verkligheten. Inte förrän den förmodade gärningsmannen ligger ner på golvet med händerna på huvudet och polismannen har tillkallat förstärkning skulle handfängslen komma fram.

Trots det är det en väldigt spännande film, med en hel del specialeffekter som håller Hollywood-klass. Just spänningen är den största behållningen i Vilsen, som tillsammans med ett lagom ockult mysterium gör filmen till en ovanligt bra svensk produktion.

 

Du hittar mer information om filmen Vilsen på den här sidan.