Filmrecension: Avgrunden (1989)

När en amerikansk, atomdriven ubåt, kraschar efter ett möte med något okänt, djupt under ytan, får en grupp oljeborrare uppdraget att hjälpa till. Tillsammans med en grupp Navy SEALs tar de sig vatten över huvudet, då de inte är ensamma där nere. 

Jag gillar Ed Harris. Han har en förmåga att välja hårdkokta roller, samtidigt som han alltid lyckas förmedla lite mänsklighet även till den mest omänskliga hårding. I Avgrunden spelar han chefen för riggen, Virgil Brigman, och han passar perfekt i den rollen. Han kämpar med att alltid prioritera riggens och manskapets säkerhet, även om det innebär en och annan konflikt med både ägarna och marinen. Fast han är härdad, efter att ha varit gift med Lindsey Brigman (Mary Elizabeth Mastrantonio).

För er som ännu inte sett James Camerons mästerverk Avgrunden ska jag inte avslöja så mycket mer om handlingen, annat än att det här är en science-fiction film och att vi ska djupt ner i en avgrund under vattnet. Vi möter klassiska Cameron skådisar som Michael Biehn – här i rollen som löjtnant Hiram Coffey – och det märks att Cameron befinner sig i vad som antagligen är hans rätta element. Det bevisades senare, när han gav sig på Titanic och en helt annan undervattensresa.

Avgrunden är en film fylld av den där känslan man alltid får under vattnet. Det är inte vårt rätta element hur mycket vi än vill och försöker. Och ju djupare vi tar oss, desto värre blir det. Havet är lika tufft som yttre rymden och det är en perfekt miljö för James Cameron. Så ta ett djupt andetag och luta dig tillbaka på väg ner i avgrunden.

 

the-abyss-film-poster