Bloggkollegan Sparo bloggade nyligen om ett kärt ämne – vikten av att bli fri från lån. Förutom att jag fullständigt håller med Sparo var det väldigt intressant att läsa kommentarerna…
Det finns helt klart två olika skolor vad det gäller amortering. Antingen vill man bli av med sina lån, eller så vill man det inte. De som vill bli av med lånen gör allt de kan för att så fort som möjligt amortera bort dem, medan den andra skolan tycker att lån kan man ha så länge investeringarna går bättre än lånen. I kommentarerna på Sparos inlägg var det många som tyckte att så länge de kan få en bättre avkastning på att investera är det okej att behålla en relativt hög belåningsgrad.
Jag fattar vad alla menar, det är klart att om du kan tjäna mer pengar på ditt kapital kan du använda pengarna för att snabbare bli av med lånet, men riktigt så tror jag inte att de som hellre vill investera än amortera ser det. De kan säga att de hellre satsar pengarna på börsen för att amortera när pengarna nått en viss nivå, men det är fortfarande en risk. Dessutom tycker jag att de flesta verkar förbise att varje amorterad krona är en krona man inte behöver betala ränta på – någonsin. Pengar på börsen kan gå både upp och ner, och särskilt som ingen vet hur börsen kommer att gå betyder det att pengar låta till aktier är pengar som man inte har en aning om de finns kvar imorgon.
Däremot vet vi alla att om vi har amorterat bort våra lån har vi åtminstone en sak kvar, oavsett vad som händer på börsen. Skuldfriheten kvarstår även om hela börsen skulle gå åt pipan. Till och med om zombier och AI-robotar tar över världen så består skuldfriheten. Såvida man inte skaffar sig nya skulder.