En bok som blir till film genomgår för det mesta en förändring. Det är många som generaliserar och tycker att filmade böcker är någonting diaboliskt. Jag tycker däremot att själva filmen kan bli bra i sig, men den är inte alltid nödvändigtvis lika bra som boken.
Det är ingen större hemlighet att jag läser mycket Stephen King och jag tycker att de flesta av hans böcker är riktigt bra. Jag tycker dessutom att många av de filmer som baseras på Stephen Kings berättelser blir riktigt bra, även om de inte alltid följer förlagan till hundra procent.
När jag tänker efter har jag svårt att hitta en enda film baserad på King som jag tycker blev riktigt dålig. Några har kalkonstatus, men de gör sig ändå ganska bra på vita duken. Jag gjorde lite research innan jag skrev den här posten och upptäckte att jag förmodligen har sett alla King-filmatiseringar, och ett flertal hade jag inte läst boken först.
Två King-baserade rullar tycker jag står ut bland de övriga. Även om den är ruggigt hemsk så tycker jag att filmatiseringen av Desperation är grymt bra, nästan lika bra som boken. Sedan tycker jag att Stand by me är en fantastiskt bra film – och för övrigt anser jag att åttiotalet borde rankas som årtusendets bästa årtionde.
Gillar du King kan du hitta många bra filmer på CDON. De har just nu en samlingsbox med tre King-filmer för 99:-, där bland annat Köplust ingår:
Posted in Film, Litteratur
|
Det hör inte till vanligheterna att jag läser dikter, och det är väldigt sällan jag läser en hel diktsamling. Poesi i min föreställningsvärld har alltid varit ett sätt att uttrycka någonting som egentligen inte går att uttrycka i ord. Poesin försöker frammana en mental bild genom ord och när det lyckas väcks någonting djupare inom oss. Diktsamlingar kan därför enkelt behäftas med två sorters problem. Det kan vara tungt att läsa många dikter på en och samma gång, samtidigt som man kastas mellan flera olika tema.
Thom Olausson, en skräckmästare med många strängar på skelettlyran, har gett ut e-boken A Secret Place. Det är en diktsamling med ett par hundra dikter, alla väldigt korta, och de har många olika tema. Thom, som har skrivit mycket skräck, presenterar i den här diktsamlingen dikter som utan tvekan berör. Det är dock inte skräcktema i dikterna.
Det är mycket riktigt tungt att läsa så här många dikter på en och samma gång, men inte för att de på något sätt är dåliga utan för att de lyckas beröra. En diktsamling kanske egentligen är någonting man ska ta fram då och då, läsa en dikt och låta den sjunka in – som att ha en låda med choklad som man äter en pralin ur då och då. Till skillnad från chokladen blir inte dikterna gamla och dåliga, utan tvärtom. De förblir levande.
Jag kan bara konstatera att Thom Olaussons samling har väckt min egen lust att börja skriva dikter igen. Det är en samling som verkligen berör och jag läste den alldeles för fort. Jag kommer plocka fram den på nytt snart igen och läsa en och annan dikt – bara för att få ett tillfälle att fundera på vad som är viktigt i livet.
Thom Olaussons diktsamling A Secret Place kan du köpa på Adlibris:
Jag tycker att det är dags att alla vi som gillar det övernaturliga hyllar Johan Theorin. Theorin har med sina romaner om Öland lyckats med någonting som jag inte vet om någon annan har lyckats med tidigare på ett bra sätt. Han har fört in övernaturliga element i deckargenren och lyckats få en bred läsarskara.
Dessutom beskriver han Öland på ett, åtminstone för mig, helt nytt sätt. Jag hoppas att han fortsätter skriva böcker, de är mer än väl läsvärda och överraskningarna verkar aldrig upphöra.
Kanske är det en trend som fler deckarförfattare kommer att följa, nu när det visar sig vara framgångsrikt?
Theorin kan du köpa på som vanlig bok på Adlibris och som ljudbok hos Storytel:
Idag snubblade jag över Adlibris e-boksläsare till iPhone. Jag har, som jag skrivit tidigare, varit väldigt skeptisk till böcker i andra former än det gamla hederliga pappersformatet. E-böcker är inget undantag till min skepsis, jag har prövat några varianter och är inte övertygad.
Det som däremot direkt slår mig när det gäller Adlibris applikation för iPhone är att den är snabb och tillgången till böcker är enorm. Jag vet inte hur många böcker man kan köpa och ladda ner, men det ser ut att vara tusentals. Utbudet är fantastiskt, det är lätt att betala (via faktura dessutom) och egentligen borde det inte finnas några nackdelar.
Vad jag däremot tycker är svårt är att läsa böckerna, även om iPhones skärm är i det närmaste perfekt. Det är långtifrån samma upplevelse när man jämför med att läsa en tryckt bok, men efter att ha testat börjar jag fundera om det är en vanesak. Ungefär som med ljudböckerna (se inlägget nedan).
Eftersom utbudet är så fantastiskt och eftersom tillgängligheten är enormt bra, så hade det varit väldigt praktiskt om man kunde lära sig läsa böcker via iPhone, eller någon annan läsplatta. Att ha tillgång till en bra bok när som helst är en enorm fördel. Vem har inte suttit och väntat på en buss eller ett tåg, utan att ha någonting att göra?
Jag ska fortsätta och försöka lära mig läsa på en iPhone, men jag är långtifrån helsåld. Om du vill testa och berätta för mig vad du tror, så ta en titt på Adlibris applikation. Mer info finns på deras hemsida:
Med läsplattans intåg borde förlag som tar emot manusförslag via e-post bli fler, men det verkar inte ha skett – ännu. Jag vet bara ett av de större förlagen som det är möjligt att skicka in manusen via e-post till, och det är Natur & Kultur (www.nok.se).
Fördelarna borde vara större för alla om vi kunde skicka in våra manus till förlagen via e-post. Hanteringen blir enklare och billigare, dessutom tjänar miljön definitivt på det.
Jag kan förvisso förstå fördelarna med att ha ett utskrivet manus när redaktören eller lektören ska läsa igenom det. Frågan är om inte läsplattorna ger exakt samma fördelar? När det gäller att kunna sitta precis var som helst och läsa fungerar läsplattan lika bra. De flesta läsplattor har idag en väldigt hög kontrast och de ligger inte långt ifrån egenskaperna hos papper.
NOK kanske har inlett en förändring. Det ska bli kul att se om de andra stora förlagen följer efter.
Den före detta rockstjärnan Jude Coyne samlar på prylar som på ett eller annat sätt har med den ockulta världen att göra. En dag får han ett erbjudande om att köpa en vålnad. Givetvis nappar han och vålnaden levereras till honom i en hjärtformad ask. Det visar sig att den här gången har Jude lyckats köpa något han inte kan bli av med och snart tvingas han fly för sitt liv.
“En hjärtformad ask” av författaren Joe Hill är en riktig klassisk skräckis, men här finns mängder av nya berättargrepp. När jag läste den förundrades jag över hur svår den var att lägga ifrån sig. Den är dessutom oerhört välskriven och storyn är gripande. Det värsta är att börjar man läsa den här boken när kvällen faller på måste man nästan fortsätta tills det blir dagsljus igen…
Möjligtvis kan jag tycka att Joe Hill blir lite långrandig ibland. Samma typ av händelse upprepar sig dessutom, och även om Joe Hill bemästrar skrivkonsten väldigt väl vill jag ibland att berättelsen ska hoppa framåt. Som tur är så är de här passagerna där berättelsen känns långrandig väldigt få och på det hela taget är det här är skräckis som håller mig fastbunden riktigt länge.
Som kuriosa, om du inte redan visste det, har Joe Hill en känd pappa som också skriver skräckisar…
Köp Joe Hills “En hjärtformad ask” på antingen Adlibris eller som ljudbok hos Storytel:
Jag har alltid varit skeptisk till alla andra former av böcker än just den tryckta boken. Jag gillar att läsa på ett traditionellt sätt, i lugn och ro med en rejäl bok i näven. Helst ska det vara helt tyst och jag ska inte ha bråttom någonstans.
Därför har jag aldrig riktigt gillat ljudböcker, läsplattor eller några andra former av böcker – om det nu finns några andra sorter. Men jag har kommit på att ljudböcker faktiskt har en överlägsen fördel och även om jag är sent ute att inse det har jag börjat lyssna alltmer på böcker – när jag väntar på något.
Jag tillbringar mycket tid i bilköer, jag sitter och väntar på flygplatser och ibland är det någon annan form av väntan. Då är ljudboken verkligen överlägsen och det är lätt att drömma sig bort. Dessutom har jag, mot min vilja, börjat tycka att en ljudbok faktiskt fungerar bra i hängmattan också. Det är bara alltför lätt att somna…
Tips:
Här kan du köpa ljudböcker som fungerar i ett flertal, för att inte säga alla, mobiler:
Alla som skriver drabbas förr eller senare av skrivkramp. Skrivkramp är egentligen ett uttryck för kramp i händer eller fingrar, men det används för det mesta för det som egentligen heter skrivblockering. Skrivblockering handlar om att den som skriver inte kan skriva mer. Det handlar dock inte om själva förmågan att få ner bokstäver på ett papper, utan snarare att få en berättelse att gå framåt – det vill säga hitta på eller komma vidare rent dramaturgiskt.
För den författare/skribent som drabbas av detta finns det några knep att ta till. Några har jag använt mig av, andra har jag hittat på nätet:
- Gör någonting helt annat ett tag. Försök inte sitta framför datorn och pressa fram en berättelse, det förvärrar bara skrivkrampen. Ge dig av ut och spring, se en film, dagdröm på soffan. Vad som helst. Det här knepet fungerar i de flesta fall.
- Släpp en bomb, och då pratar jag inte om att gå på toaletten utan att slänga in en bomb i berättelsens handling. Det här är särskilt effektivt om din skrivkramp beror på att du inte vet vart handlingen ska ta vägen. En bomb kan vara vad som helst, sätt någon i rejäl knipa genom en hjärtattack, rör om i grytan, släng in brandfacklor. Det kan garanterat hjälpa.
- Sluta fundera över slutresultatet och släpp dina prestationskrav. Skrivkrampen kan mycket väl ha orsakats över att du funderar över om din berättelse är tillräckligt bra eller inte. Sluta fundera på det, börja skriv istället. Det blir som det blir. Man kan alltid redigera i efterhand.
Fler tips kommer i den här kategorin.
Jag är lite kluven till det här med böcker som lär ut hur man skriver romaner och noveller. Det beror på att jag tror att den största delen av att lära sig skriva är någonting man måste göra på egen hand.
Därmed inte sagt att jag inte tror att de här böckerna kan vara till hjälp. Det viktiga är förmodligen att man inser att hela sanningen inte ligger i boken. Du som skriver måste läsa många handböcker och ta till dig de delar som fungerar för dig.
Just därför är Lars Åke Augustssons bok “Så skriver du romaner och noveller” en utmärkt bok. Den flummar lite i början, men sedan blir det en hel del handfasta tips. Jag tror att jag har haft stor nytta av den här boken, men jag är osäker på vad det är för nytta. Känslan efter att ha läst den är att jag förmodligen skriver bättre.
Den är dessutom en billig investering och den är skriven på ett enkelt, humoristiskt sätt, och jag rekommenderar den varmt till alla som vill förbättra sitt skrivande.
Tips!
Boken “Så skriver du romaner och noveller” av Lars Åke Augustsson kan du köpa på Adlibris:
Om du någon gång har velat börja skriva, eller har börjat skriva för att sedan lägga av, kan du ha nytta av nedanstående tips. Att skriva är kul, ger dig insikt i dig själv och många spännande ämnen, men det är lätt att ge upp.
För det första, sätt aldrig kraven för högt. Du kan inte förvänta dig att du kommer att skriva lika bra som Jan Guillou, Liza Marklund, Håkan Nesser eller Camilla Läckberg från första början. Alla dessa stjärnförfattare har kämpat med att bli så bra som de är idag.
Dessutom, jämför aldrig dig själv med någon annan än dig själv. Det kanske viktigaste för att bli framgångsrik är att hitta sin egen stil.
Om du börjar skriva någonting litet, vad som helst, och sedan upptäcker att du faktiskt gillar det – försök hålla skrivandet uppe. Ingenting tar död så bra på skrivlust som långa uppehåll. Skrivandet är som en tomatplanta, det behöver både näring, uppmärksamhet och kärlek.
När det gäller kärleksdelen så underlättar det om du har en förstående partner. Att skriva tar tid och den tiden tas ofta från någonting annat i parförhållanden. Skrivlust dämpas snabbt om man inte har en partner som förstår och respekterar. Min fru har alltid stått bakom mig när det gäller mitt skrivande och jag hoppas att hon förstår hur mycket det betyder för mig.
Till sist, skriv för att du själv vill och inte för någonting annat. Det är inget fel att ha som mål att skriva för pengar eller berömmelse, men skrivlusten mår sällan bra av att du tänker på rikedom eller röda mattan i Hollywood.
Fler tips kommer.
Källa: Wikimedia Commons, GNU GPL
